Avrundning men ingen summering

I de sista skälvande timmarna av året och decenniet är det bäst att göra ett blogg-inlägg. Inte för att jag måste utan snarare för att jag kan.

Det har varit en ytterst trist silly season inom Nyköpings damfotboll så här långt denna vinter. Förra året slog det gnistor i gästböckerna hos bl.a. IFK Nyköping, Hargs BK och IK Tun. Vi kan så här långt konstatera att det fortsatt är mycket tungt för Hargs BK som fortsätter tappa spelare antingen till lokalkonkurrenter eller att tjejerna slutar. För IK Tun har det varit en mycket positiv period med många anslutande spelare. Deras trupp är nu på pappret så stor att det tycks bli hård konkurrens om platserna t.o.m. i U-laget.

IFK Nyköping, av sig själva utnämnda till "Stans Bästa Damlag" är ju Nyköpings-fotbollens lok för närvarande med A-lag i division 2 och ett U-lag i division 3. I dagarna har de klart med ett nyförvärv med förväntad hög klass, men de har också tappat en vass spelare till satsande IFK Norrköping. Det vill till att de lyckas knyta fler spelare till sig annars verkar framförallt deras division 3-säsong bli tung. IFK har dessutom placerats i "Stockholms-tvåan" vilket inte är den lättaste division 2-serien. Det fick IK Tun erfara säsongen 2008...

Nyköpings-fotbollen behöver ha ett lag högt upp i seriesystemet. Men det är för mig tveksamt om det är IFK Nyköping, IK Tun eller Nyköpings BIS som är svaret på den frågan. Jag har skrivit om det här tidigare på min blogg. Med rätt personer vid rodret (ledare och i styrelserummet) bör svaret vara "Nyköpings United"! Men hur i hela friden det ska gå till blir jag inte klok på. Det är mycket förenings-patriotism i dagsläget, och ganska känslomässigt spänt mellan vissa klubbar.

Tittar vi på damfotbollen i länet så är "United"-klubbarna kanske inte svaret på framgångsfrågan just nu. Telge United tog säsongen 2009 sitt första steg framåt, men verkar nu få ta ett steg tillbaka när man inte längre kan hålla kvar sitt U-lag (utan FF Södertälje återuppstår.) För Eskilstuna United, som säsongen 2008 var på vippen att ta sig upp till damallsvenskan, blev det istället degradering till division 2 där lokalkonkurrenten Triangelns IK gjort bra ifrån sig under 2009. Nu rycker man i varandras spelare och Eskilstuna-fotbollen riskerar att stagnera under en period. (Slagsta-tjejerna är dock mycket, mycket lovande och framgångsrika så kanske har Eskilstuna United en ljus framtid trots allt.)

Stigtomtas damlag, som ju hittills hållit sig i botten av division 5, har en fortsatt tuff resa framför sig. Det befintliga underlaget hade absolut inte klarat av ytterligare en säsong då allt för få tränade och spelade matcher. Föreningens äldsta flicklag, F91-94, slussas just nu in i en damverksamhet som få av dessa tjejer ville in i inför hösten 2009. Ett tungt arbete har lagts ner hittills på att övertyga tjejerna att Stigtomta IF:s damverksamhet är värd att satsa på. Tjejerna i F91-94 är visserligen många till antalet men inte tillräckligt många för att helt själva fylla en hel damtrupp. De har också mycket kvar att lära och kanske är flera av tjejerna ännu inte riktigt mogna att ta steget upp.

För Stigtomtas damer gäller det nu att först och främst få ihop spelargruppen till ett lag och därefter formulera realistiska mål för kommande säsong(er.) Men om inte alla inblandade inser att det krävs eget ansvar, vissa uppoffringar och stort engagemang så blir det bara "skit och pannkaka" av alltihopa. Det ska vara roligt med fotboll på den här nivån, men "roligt" kostar en del också. Lägger man inte ner åtminstone en del av sin själ i detta kan det knappast bli "roligt"...

För övrigt kan jag bara krasst konstatera att det är lönsamt att vara husmäklare. Deras provisioner vid försäljningar borde vara förhandlingsbara! De senaste dagarna har de lokala mäklarfirmorna haft råd att via helsides-annonser i lokalblaskan önska omvärlden Gott Nytt År. Vilka andra företag dundrar på med helsidesannonser om "ingenting" i tidningarna så här i lågkonjunkturen??

Vinter-elände

Nu har vintern slagit sina klor i ryggen på oss stackars nordbor igen. Jag förundras över att så många har en skev inställning till oss som är medvetna vinter-hatare.

1. Föds man i Skandinavien förväntas man inte bara acceptera vintern. Nä, man ska gilla den också! Vad jag vet finns inget i genetiken som ger stöd för detta!!

2. Redan i tidig skolålder förväntas man äga skidor och skridskor. Och man ska dessutom kunna åka obehindrat på dessa redskap. Per automatik! (Och förväntas dessutom ha råd med utrustningen.)

3. OK, som barn betraktar man snön som ett kul inslag i leken. Snön blir en leksak. Fine, men sist jag tittade mig i spegeln såg jag en person som lämnade barnstadiet för många, många år sedan. Jag leker inte heller med Brio-leksaker, Märklin-tågbanor eller dockor längre. Varför måste jag fortsätta att leka med snö och is långt upp i vuxen ålder?

Ja, det finns en hel radda med ytterligare argument om det skulle krävas. Men vad fan, budskapet går väl fram av ovanstående. Jag blir imponerad över alla snö-älskare som uppenbarligen inte har problem att lägga 20 000 kronor varje vinter på en vecka i fjällen, har vinterkläder för 1000-tals kronor, är utmärkta bilförare på svinhala vägar och ox-starka ryggar för att skotta undan den snö som faller. Kul för er! Ha så skoj i snön, ni som verkar ha tid för detta!

Framtidens hopp

Jag satt och tittade i den nytryckta gymnasiekatalogen vid köksbordet. Kom att tänka på att de allra flesta ungdomarna såg välartade och ordentliga ut. Jag kan inte alls använda formuleringen "det var bättre förr" efter en genomgång av alla klassfoton från Gripen och Tessin.

Visst finns det ett fåtal (killar) som uppvisade en viss störning (de hade AIK-halsdukar/T-shirts på sig) men de var i undantag. Dock finns det en kategori som definitivt inte ger sken av att vara framtida skattebetalare och samhällsstöttepelare när undertecknad ska börja plocka ut pensionspengar. Jo, rätt gissat! Esteterna.

Jag vet inte riktigt vad som gått snett, men de tycks ha ett extremt överdrivet behov av att få "uttrycka sig" och "sticka ut". De spretar iväg så mycket från alla andra klasser så att det blir riktigt underhållande. De ser sig själva som individualister, men drar uttrycksformerna så långt åt samma håll så hela klasserna ser i stort sett likadana ut.

Härmed är varningsflaggan hissad. Och inte har de en chans att vara med i Idol heller...

Väldigt mört fläskkött....

...har plötsligt blivit mindre attraktivt. I alla fall för mig. Tusan vet hur länge det legat där på golvet innan det upptäckts och styckats.

Snart är cirkeln sluten. Först skulle vi bli skogstokiga av att äta nötkött. Det var något om något elakt som satte sig på hjärnan. Sedan var det glasbitar i kycklingen. Nu kämpar svinproducenterna för att rentvå sitt rykte som goda uppfödare. Fisk ska vi ju inte heller äta för antingen är den full av gifter eller på väg att utrotas.

Människan kan ha börjat sin levnad här på jorden som asätare. Cirkeln är sluten...

Med anledning av det just nu pågående ovädret i Skåne är det dags att damma av ett gammalt foto som roterat runt på internet för några år sedan.

Svensk naturkatastrof...

Fiasko!

Vilket totalt, fullständigt fiasko! Den här säsongen har det inte varit lätt att vara sommarstugeägare. Inpiskad i en situation där jag och mina systrar till slut känt oss tvungna att sälja stugan till markägaren (eftersom vi inte ville processa om arrendet i Svea Hovrätt eller hamna i arrendenämnden om ytterligare några år trots att vi fick "rätt" tidigare i år i denna instans.)

Nästa smäll kom idag. Båten skulle äntligen upp ur vattnet. Visst, väldigt sent på säsongen, men det är tack vare ovan nämnda tvist som gjort att det ev. varit aktuellt att åka ut till stugan även om hösten definitivt tagit överhanden. Jag planerade upptagningen, bokade tillräckligt många som skulle hjälpa till att vända på båten när den väl var uppe på torra land, kollade med båtklubbens hamnfogde så att han kunde låsa upp båthuset där klubbens båtvagn ska finnas m.m.

I tät dimma tog vi oss ner till Nävekvarn kl 11.00. En bra tid. Inte för tidigt och inte heller för sent, utan mitt på söndagen. Båten östes (det har ju regnat den senaste veckan) och allt var förberett för upptagning. När ytterligare 1 timme och 20 minuter hade gått fanns fortfarande inte klubbens båtkärra i hamnområdet! Vi fick alla åka tillbaka hem med oförrättat ärende och binda upp oss nästkommande helg istället. Tack!

Tack du inavlade ärkenöt som lång-lånat båtkärran. Tack för den hänsyn du visat dina klubbkamrater. Tack. Jag hoppas att fikarasten och även lunchen hemma i köket smakade bra nu när du uppenbarligen tyckte att det inte var någon brådska att lämna tillbaka båtkärran direkt när den använts. Tack du.

Höstpromenad i väst

Har varit resenär i helgen. Tog med mig familjen i Dodgen och drog västerut där vi besökte syster Maria med make (Per.) Vi ska inte heller glömma deras två inneboende, Tanya och Taz. De sistnämnda är ett par mycket fina exemplar av människans bästa vän, med andra ord så är de hundar.

När man besöker Maria & Per får man sig en rejäl promenad om man vill hämta posten. Så kan det vara ute på landet. Och som bilden här visar (där Lovisa och Alva syns) så var vädret riktigt härligt TROTS att vi var på västkusten. Solsken och vindstilla. Det har liksom blivit en grej att vi från östra delen av Sverige upprepat gör oss lustiga över västra Sveriges ständiga sneda regn. (Det kan de gott ta eftersom de har det så fint där borta...)

Jag noterar att den nyligen avslutade resan gav några stora och ack så försmädliga förluster i kortspel. Jag kom tvärsist i vad vi än valde för gren inom denna ädla konst. Till nästa gång tas det nog med en fixad kortlek, för i krig, kärlek och kortspel är allt tillåtet! Eller?

Nu laddar jag personligen för den kommande fotbollssäsongen. Den har sin start för Stigtomtas damlag i övermorgon då truppen för första gången står framför sin nya ledargrupp. Två lags ledargrupper har slagits ihop vilket också gäller spelarna. Stigtomtas Flickor 91-94 har avslutat sin karriär som just flickspelare och blir nu plötsligt damspelare. Och huvuddelen av tjejerna från den befintliga damtruppen finns kvar så det är ett stort gäng som är redo nu när vinterträningen börjar.

Hur det nu än går med damlaget så hoppas jag innerligt att det blir en rolig resa för alla deltagare. Fostra elitspelare hör inte till prioriteringarna för en förening som Stigtomta IF där breddverksamheten är A och O. Och för mig är det viktigaste att alla gör så gott de kan (men också att de verkligen försöker) och gör något de mår bra av och får ut något positivt från. Det kan naturligtvis hjälpa med lite sportslig framgång på vägen, men det resultatmässiga får inte vara det enda allenarådande målet med verksamheten.

Det gör ont...

...rejält ont.

Att behöva se 2 av Sveriges absolut fulaste ansikten fira SM-guld. Men grattis alla andra då. Bojan och Nisse kanske slutar nu när de kommit så långt de någonsin kan komma.

Höst

Lördagen den 24 oktober. Höst. Mycket mer höst än på bilden här ovan. Fotot är taget för någon vecka sedan när björklöven gått över till gult men ännu inte bestämt sig för att släppa sitt krampaktiga grepp om grenarna de sitter fast vid.

Dagen har bjudit på gråmulet väder då regnet har hängt i luften men inte fallit. Så mulet och trist så att inomhuslamporna varit tända hela dagen. Ett riktigt stugsittarväder!

Kanske jag skulle ha tagit kameran med mig ut för att fotografera mitt i allt eländigt höstrusk. Det finns ju en charm med det också, men det är knappast något man vill se på och minnas tillbaka till...

Dagen har istället fyllts med små fjuttsaker som egentligen inte fört någonting framåt. Lite plock med utemöblerna, en finputsning på morgondagens Powerpointpresentation (till fotbollstjejernas avslutningsaktivitet) och så har jag hängt på mitt nystartade Facebook-konto. Ganska trist. Bläddrade i dagens tidning och insåg att alla, överallt hade det ungefär lika trist. Men man ska väl ha det tråkigt ibland för att kunna uppskatta de få lyckliga ögonblicken...

Här ses en nytagen bild på min dotter Lovisa hemma i köket. Hon har inga betänkligheter när det gäller att ställa upp som "modell" framför kameran. Nädå, men det är inte heller möjligt att få henne att uppträda normalt... Ser hon kameran så måste hon apa sig!

Nåväl, jag tog några bilder så fort mitt nybeställda objektiv hämtats på Postens utlämningsställe (läs "Ica".) Det är ett billigt, plastigt elände som Canon sålt massor av. Inte så konstigt att de säljer många av den typen, för priset till trots så blir bilderna skarpa och mycket bra. (Synd att jag inte kan åstadkomma ett lika gott resultat som objektivet lovar.) Ett 50/1,8-objektiv som, om det suttit på en fullformatskamera varit ett normal-objektiv , men som på min crop-kamera motsvarar en brännvidd på 80 mm. Bra till kommande porträtt-bilder!

I paketet låg även Canons 430-blixt. Frågan är om den är värd sitt pris. Jag har betalat 3000 kronor för något jag inte riktigt vet när, var och hur jag ska använda! Jag har ännu inte testat blixten eftersom de uppladdningsbara batterierna inte är färdigladdade än. (Bilden på Lovisa är tagen med kamerans inbyggda blixt som duger upp till 4-5 meters avstånd.)

Ja, till helgen är det åtminstone en fotbollsmatch. Jag hoppas det blir bra väder så jag kan ta några fler foton på tjejerna i laget. Det är den näst sista matchen de spelar tillsammans som flicklag, så all dokumentering känns angelägen. Och inom den närmaste veckan tar utomhus-säsongen slut och därefter blir det inte några fotbollsbilder tagna förrän till våren (med undantag för några misslyckade försök inomhus under vintersäsongen.)

Men hur som helst ska Cyberphoto i Umeå har beröm för bra priser, snabb leverans och den lilla överraskningen i paketet! Tack för nu.

Åhnä!

Huvuddelen av alla 15-åringar är inte mogna att släppas ut i trafiken med mopeder. Jag har tyvärr sett allt för många incidenter för att tycka mig ha belägg för detta påstående. Det gäller inte bara grabbarna utan även tjejerna.

De kanske har lärt sig trafik-vett genom att titta på en genomsnittlig cyklist i innerstäderna? De är också väldigt duktiga på trafikregler och vett. Inte.

Borttappat

Svensk damfotbolls framtid.

Jaha, nu är det kört för lång tid framåt för svensk damfotboll. Så mycket skit damlaget kommer att få (rättmätigt) efter fiaskot i dam-EM, men även kubikmeter med vatten på damfotbollsmotståndarnas kvarnar.

Jag är så trött på alla som jämför dam- och herrfotboll. Och så himla less på alla som rackar ner på tjejfotbollen i alla lägen. Nu kommer dessa herrar (ja, det är uteslutande gubbar/killar som gnyr) att få utrymme i media och i sociala sammanhang att kapa ALL tjejfotboll (svensk eller utländsk) längs med fotknölarna.

Media har bevakat dam-EM i Finland tämligen uselt, men de närmaste åren kommer man nog inte att hitta ett enda damfotbollsresultat annat än genom att googla efter matcherna...

Låt småtjejer upp till mogna äldre kvinnor hålla på med fotboll just av den anledningen att de tycker att det är det roligaste som finns. Låt herrarna hålla på med sin fotboll just för att de tycker att det är det roligaste som finns. Ta inte bort glädjen för alla unga som får chansen att hålla på med något som ger kamratskap, motion och nyttiga erfarenheter.

När toppen (eliten) misslyckas har tyvärr tendensen alltid varit att bredden drabbas genom att färre unga är sugna att prova på just den idrotten.

Och byt nu genast ut landslagsledningen! (Förslagsvis börjar vi med damlandslaget, men eftersom herrarna inte kommer att klara sitt kval lär det inte dröja innan skiftet sker där heller...)

Tiden går men jag står stilla

Nu har tiden kommit då första kattungen, Stina som du kan se på bilden, har levererats till sin nya ägare. Lilla luddiga Stina kommer vi att kunna hälsa på här i Stigtomta eftersom en av mina döttrars kompisar är ny matte.

De andra ungarna (katterna , alltså) ska väck under de närmaste dagarna. Stor sorg och vemod hos de flesta i familjen. Jag känner mig som den elake jävel jag antagligen är då jag gång på gång får påminna alla om att ingen katt ska vara kvar i vårt hushåll.

Sitter och lyssnar på en spellista jag blandade ihop på datorn häromdagen. Hur många har en AC/DC-låt som följs av Frank Sinatra? Lite spretig musiksmak kanske, men det håller grannarnas ungar borta från dator-rummet... (För övrigt har grannens 2-årige son ätit upp ALLA äppelkarten i vårt fruktträd nu. Det ligger tuggade kart i hela trädgården.)

Jag har blivit minst 10 år äldre under de senaste veckorna. Bet sönder en kindtand på en kola i fredags kväll. Nu har den tanden varit utdömd av min tandläkare sedan länge eftersom den är lagad i stor utsträckning för länge sedan, men det känns inte kul att konstatera att mer än håret på huvudet rasar.

Fick glädjen att tillbringa en tidig morgon i Nävsjön under semestern. Ingen fisk fick jag, förstås, men fy tusan vad vackert det är! Morgondimman rullade ut från strandkanterna, fisk vakade (sparsamt men regelbundet) och soluppgången var helt fantastisk. Min gamla fiskehobby får inte mycket utrymme p.g.a. fotbollen, men fisket ger mig naturupplevelser som aldrig en fotbollsplan har att erbjuda. För övrigt gick jag igår runt den lilla sjö som jag var med att starta upp en flugfiskeklubb kring. Jag passade på då jag skjutsade min äldsta dotter till Kolmården och ju ändå var i närheten. Med den nya kameran i högsta hugg fick jag en timme med näckrosor, lingon och blåbär.

Familjen siktar på EN övernattning i sommarstugan denna semester. Det lär vara den sista natten i stugan p.g.a. den förväntade chockhöjningen av arrendet som ska avgöras i arrendenämnden den 18/8. Jag är så ledsen för detta och det känns inte lockande att åka till stugan. Man kanske borde "passa på", men det känns bara tungt. Fan, att pengar alltid ska tala och att den som redan har mycket ALLTID får och ska ha mer.

Lägg ner och börja om!!!

Den svenska landstingsvården bör omgående läggas ner! Ett slöseri med allmänna medel av sällan skådat slag!! Sedan länge, länge har man glömt bort att man finns för skattebetalarnas skull och man har istället tagit fasta på det motsatta förhållandet!!!

Ja, jag vet att jag trampar på väldigt många ömma tår, och att de s.k. "gräsrötterna" snabbt tar till en eller annan tår när de hastigt försvarar sig med att "jag och mina jobbarkompisar sliter häcken av oss varje dag för din och dina anhörigas skull". Jaha, men ni är i alla fall en del av den usla, ineffektiva koloss som genom årtionden byggts upp. Att som anställd inte protestera och ta sitt ansvar är tamejfan inte OK. Aldrig!

Jag är så hjärtinnerligt trött på att bollas mellan vårdens olika instanser som mer än gärna skyller på andra och inte förstår att se till vårdtagarens bästa. När försvann den förmågan? På 80- eller 90-talet? Eller har den aldrig funnits? Och de IT-stöd som byggts upp för miljardbelopp verkar dels fullkomligt usla men också väldigt bra att skylla på...

Jag är glad att de senaste kontakterna med den s.k. vården inte gällt något allvarligt utan endast symtom orsakade av allergi (för min egen del samt även för min äldsta dotters skull.) Den dagen man blir riktigt sjuk kommer man att dö p.g.a. av vårdens gömda och glömda kompetens.

Jag är av principen att vård och skola inte ska vara i privat regi. Det ska inte finnas vinstintressen inom dessa områden. Men tusan vet hur man ska bygga upp en fungerande vård efter att alla Sveriges landsting lagts ner.

Nu får det vara nog...

Även en liten kattunge kan få för mycket ibland. Här är åter vår silver-metallic-färgade katt på bild. Och hon visar att äter man för mycket ur blomkrukorna så blir det lite äckligt till slut! (Eller hur det nu kommer sig att hon räcker ut tungan?!?)

Jag fortsätter mina tappra försök att lära mig min nya systemkamera. En mycket stor skillnad mot hur det var när jag skaffade mig min Canon A1 i skiftet 70/80-tal är att den digitala fotograferingen tillåter i stort sätt obegränsade möjligheter att experimentera utan att det "kostar" någonting. Och jag kan få svar direkt om inställningarna funkade eller inte (åtminstone om jag flyttar över bilderna till min dator eller tittar i den utmärkta LCD-skärmen på kameran som är grymt vass.) På den analoga tiden hann man ju glömma vilka inställningar man använt när man väl tittade på fotolabbets framkallade bilder (eller om man fotade i svart/vitt och nöjde sig med att få filmen framkallad och ställde sig i mörkrummet 2 gånger om året.)

Jag har inte getts så många möjligheter att fota ute i fullt dagsljus ännu. Jag sparar det tills semestern börjar nästa vecka. Och sedan är jag spänd på att ställa mig bredvid den lokala fotbollsplanen för att ta en massa fotbollsbilder. Det är ju främst där jag tar bilder nu för tiden. Och om jag gissar rätt kommer jag genast att upptäcka att jag vill ha en riktigt fet tele-glugg, men det måste vänta tills ekonomin skakat på plats efter kameraköpet. Tillsvidare nöjer jag mig med kit-objektivet som är ett zoom på 18-200.

Jag har naturligtvis redan skrivit en önskelista på kamera-tillbehör. Och den är ganska lång. Förstås. Men jag ska väl inte förivra mig för en av mina farhågor är att jag kommer att tycka att systemkameran är jobbig att släpa runt på när den största ivern har lagt sig. Och den andra farhågan är att jag kommer att vara för rädd om utrustningen så att jag inte törs ta med den ut i verkligheten.

Stina

Stina är vår silver-metallic-färgade kattunge som igår fyllde 7 veckor. Om ytterligare 5 veckor ska alla kattungar vara ute ur huset... Ja, även mamma Molly bör lämna byggnaden. Alt p.g.a. allergi och astmatiska problem som visserligen INTE har sitt ursprung i pälsdjuren, men då de bidrar till en överkänslighet så är det troligt att vi gör oss av med alla våra katter.

Stina är fotad med min nya kamera. Bilden är tagen med all tänkbar automatik och blixt och annan hjälp! Skärpan ligger säkert inte helt rätt, bildkompositionen kunde säkert vara bättre och färgbalansen en annan men vad tusan, någon gång måste man ju bekanta sig med grejorna man köpt. Ge mig ett år eller två så ska jag väl ha klurat ut hur man gör utanför "total-automatik-läget"!

Det kommer säkert fler foton inom kort!

Vilket misstag!

Nu har det hänt! Jag råkade få in Sveriges Television kanal 1 en somrig tisdagskväll mellan 20-21.00. Och värre än en popup-bild på Internet dundrade programmet (som bäst passar lobotomerade) ut från teven och in i vardagsrummet. "Allsång på Skansen".

Jag ryser fortfarande... Men på ett sätt är jag tacksam för nu vet jag att jag i alla fall har två hjärnhalvor som åtminstone inte är separerade.

Åhhhh...

Ja, det skulle nog gå att fotografera de små kattungarna hur mycket som helst. Efter en vecka hade katterna fördubblat sin vikt, och på bilden som visas här är de 1 1/2 vecka.

Efter ganska precis en vecka började ungarna öppna sina ögon. Och nu efter ytterligare någon dag har de börjat lyft upp kroppen på skakiga små ben.

Molly äter oss ur huset, men det kanske inte är så konstigt. Hon har ju 4 små tussar som formligen suger musten ur henne. Men samtidigt som hon ger sina skyddslingar mycket mat tar hon längre och längre avbrott då hon tar sig ur kartongen och går utomhus.

Vi följer hennes vedermödor med spänning samtidigt som kattungarna blir mer aktiva och alltså lite roligare att titta på.

"Nu har vi tjoat, men "tjim" vet vi inte vad det är..."

Citerar Jan Stenmarks underbara målning med några folkdräktsklädda människor som står och funderar på vad tusan "tjim" är för något i dagens blogg-rubrik.

Kom osökt att tänka på "tjo & tjim" när jag konstaterade att kvällen för vissa fotbollsföräldrar i laget innebär jobb på en dansbana i vår närhet. Och där ska dansbandet Kurt-Astridz (eller vad de nu kan heta) spela inför en dansant publik. Det sägs att folk åker många mil för att dansa de kommande tisdagskvällarna i BROBY.

Jaja, vi har alla våra laster och böjelser...

Nu äntligen har vår katt Molly fått sina ungar! Någon gång på natten mellan söndagen den 17:e och måndagen den 18:e maj kröp hon in under Lovisas säng och klämde ur sig 4 små tussar i en kartong med leksaker. (På bilden har vi bytt leksakerna mot en något mjukare handduk för katt-bebisarna att ligga på.) Bilden är tagen i samband med att Molly tog sin första måltid efter födslo-bestyren.
Nu har vi ett bestyr med att ge Molly det utrymme hon behöver för att sköta sina små skyddslingar. Och vi hoppas det går bra med de små liven!

Jag visste det!

Det slår aldrig fel. När jag tar ett djupt grepp i plånboken för att investera i något “onödigt” följs det alltid av en mängd mer eller mindre oförutsedda utgifter. Alltid.

Min 5 år gamla dator (s.k. hem-PC) började bli allt mer opålitlig. Den var svårstartad (stod och tuggade i 10-15 minuter innan den startade) och kunde rätt som det var starta om utan förvarning när man satt vid den. Jag tog mig till en av de lokala elektronikhandlarna och köpte mig en ny stationär dator. Ingen värsting-maskin för spelande, utan en duglig variant för vanligt hemanvändande. Gick loss på drygt 7000 kronor exklusive skärm. Detta inköp gjordes för 8 dagar sedan.

Idag konstaterar jag att husets uppvärmning pajat. Vi har 18 grader inne och det är i sjunkande… Fläkt-modulen står helt still. Och utan fläkt i ett luftburet värmesystem blir det kallt i huset. Som tur är funkar vattenuppvärmningen, och vi eldar i kaminen samt slår på de elelement vi har på övervåningen. Extra kul att det är fredagskväll när jag konstaterar att pannan lagt av. Har vi tur får vi tag i en kunnig tekniker på måndag. Och det blir dyrt.

Familjebussen är på verkstad. Skulle vara klar fredag kväll, men det var så krångligt så de blir kaaaanske klara på måndag. Handbromsbyte från ena änden till den andra. Dyrt.

Diskmaskinen är 13 år gammal. Har krånglat till och från de senaste 2 åren. Nu verkar den ha krånglat färdigt. Funkar inte. Dyrt.

Vår lika gamla spis (med inbyggd mikro och varmluftsugn) har en fläkt vars lager har börjat ge upp. Måste nog byta spis eftersom också en av keramikhällens plattor är svårreglerad. Skitdyrt.

Jag törs knappt öppna ögonen imorgon. Det kan bli dyrt.

EXTRA EXTRA EXTRA

Så uppblåst som möjligt på var och varannan nyhets-site. Tidigt i nyhetssändningarnas tablåer. Dagens stora (???) nyhet är tydligen att Sveriges kronprinsessa numera är förlovad och ska gifta sig om något år.

...

Jaha.

Och?

Vad representerar vårt kungahus?

Vad symboliserar vår monarki?

Vi lever på 2000-talet för bövelen!

Någon därute kanske kan ge ett endaste rationellt skäl till varför vi fortfarande bibehåller monarkin och vårt kungahus?! (För representation och bandklippning kan vi säkert skaka fram någon folkvald som duger alldeles utmärkt!)

Även små frågor kan bli stora i min värld...

Just nu undrar jag bara över två futtiga saker!

1. Exakt NÄR bestämde sig alla som köper ny bil att det är för dyrt med blinkersspak som extratillbehör?

2. Vad var det för lam, tafflig cover av ABBAs "Thank You For The Music" som rullades upp ur min röstbrevlåda i mer än 4 minuter alldeles nyss? (Vem som valt att spela in den i min röstbrevlåda skiter jag fullständigt i, men jag skulle i alla fall vilja veta vad den stackars "artisten" heter så att jag kan undvika denna späda lilla ynkedom för all kommande framtid.)

Skjuta den som skjutas bör

Hörde i ett inslag på radionyheterna tidigare idag att man lyckats skjuta en varg som höll till i Munkedals-trakten. Den fick sin dom redan innan jul eftersom den hade haft ihjäl 5 jakthundar.
Med anledning av detta undrar jag nu om det är OK att ha ihjäl de jägare som vådaskjuter sina jakthundar? Eller var går gränsen?

Att leda eller ledas

Som ledare sedan flera år i ett ungdomslag inom en breddverksamhet (fotboll om någon nu missat det) har jag lärt mig att tona ner jakten på resultat. Och det är ju gott så. Alla ska få vara med och betoningen på deltagandet snarare än lagets och individens prestation är norm.

Att då tillfälligt hamna i en situation där resultatet är "allt" blir en kulturchock som heter duga. Helt plötsligt möts man av vinnarskallar som går i spinn över saker som jag själv inte tidigare reflekterat över. Krydda detta med vissa spelares något oslipade attityd och avsaknad av tydliggjorda värdegrunder hur man ska och bör bete sig gentemot medspelare och ledare så blir kontrasten mot mitt vardagliga liv i ungdomslaget stor.

Det känns enkelt att leda tjejerna i flicklaget. De har skolats i vad föreningen och Fotbollsförbundet tycker är OK. Självklart är det lättare för mig i den gruppen där jag har en tydlig roll, alla vet ungefär var de har mig och jag vet var jag har dem.

Jag är övertygad om att idrottsrörelsen har massor att erbjuda ungdomarna. Det gäller självklara saker som att de kan få en bra och allsidig fysisk träning, vilket tycks vara svårt i dagens skola. Men i lagidrotts-sammanhang är det också minst lika viktigt att ungdomarna kan lära sig att fungera i grupp. Hänsyn, respekt och tolerans är nog det som väger allra tyngst för mig. Att fungera ihop med kamraterna i gruppen men också gentemot ledare (vuxna förebilder) är något som förhoppningsvis formar individens värderingar.

Tyvärr har jag fått en inblick i hur det kan se ut om inte regler, normer och värderingar finns eller har funnits. Varför detta inte funkat vill jag inte gå in på i detta media, men det belyser hur som helst betydelsen av idrottsrörelsens möjligheter att ge våra barn och ungdomar en bra uppväxt!

Träningsfritt men inte fotbollsfritt

OK, en dag då det inte är fotbollsaktiviteter med tjejerna i laget. Men för att ändå hålla sig sysselsatt så har jag förberett lite inför Gästabudsbollen och rensat lite i fotbollspärmarna och på skrivbordet där jag hade en stadig hög med osorterade fotbollspapper.
Sedan var det dags att slå på TV:n och kolla på lite fotboll... Eller ja "fotboll" kanske var för mycket sagt eftersom det visades Bolton mot Manchester United. Jag blir alltid förbannad när jag ser gnällspikarna i United sparka boll. Genom åren har många spelare formats till gnällspikar av gnällspikarnas furste Alex Ferguson. Fast lite cred ska han ha för att han dängde en sko i nian på Beckham!
Roligaste inslaget idag var att konstatera att professionella gråterskan Ronaldo valt att styla sig som en äkta latino-cassanova med hårpomada. Eller är han bara flottig i barret? Men jag undrar om inte Cristianos frisyr överträffas av Berbatovs. Ovanför en flera decimeter hög panna har han valt att dela håret i en vacker (???) mittbena med hjälp av ett hårband, och pottklippningens mästare är härmed utnämnd! Men i ärlighetens namn har de ju i alla fall hår, vilket snart inte längre gäller undertecknad...
För övrigt är Bolton inget vidare, men lika självklart som att ärtvälling fryser under en vargavinter så vinner United med 1-0 efter mål i sista minuten. Precis som de alltid gör. Och domarna dömer alltid billiga frisparkar till "världens populäraste klubblag". My ass.