Väldigt mört fläskkött....

...har plötsligt blivit mindre attraktivt. I alla fall för mig. Tusan vet hur länge det legat där på golvet innan det upptäckts och styckats.

Snart är cirkeln sluten. Först skulle vi bli skogstokiga av att äta nötkött. Det var något om något elakt som satte sig på hjärnan. Sedan var det glasbitar i kycklingen. Nu kämpar svinproducenterna för att rentvå sitt rykte som goda uppfödare. Fisk ska vi ju inte heller äta för antingen är den full av gifter eller på väg att utrotas.

Människan kan ha börjat sin levnad här på jorden som asätare. Cirkeln är sluten...

Med anledning av det just nu pågående ovädret i Skåne är det dags att damma av ett gammalt foto som roterat runt på internet för några år sedan.

Svensk naturkatastrof...

Fiasko!

Vilket totalt, fullständigt fiasko! Den här säsongen har det inte varit lätt att vara sommarstugeägare. Inpiskad i en situation där jag och mina systrar till slut känt oss tvungna att sälja stugan till markägaren (eftersom vi inte ville processa om arrendet i Svea Hovrätt eller hamna i arrendenämnden om ytterligare några år trots att vi fick "rätt" tidigare i år i denna instans.)

Nästa smäll kom idag. Båten skulle äntligen upp ur vattnet. Visst, väldigt sent på säsongen, men det är tack vare ovan nämnda tvist som gjort att det ev. varit aktuellt att åka ut till stugan även om hösten definitivt tagit överhanden. Jag planerade upptagningen, bokade tillräckligt många som skulle hjälpa till att vända på båten när den väl var uppe på torra land, kollade med båtklubbens hamnfogde så att han kunde låsa upp båthuset där klubbens båtvagn ska finnas m.m.

I tät dimma tog vi oss ner till Nävekvarn kl 11.00. En bra tid. Inte för tidigt och inte heller för sent, utan mitt på söndagen. Båten östes (det har ju regnat den senaste veckan) och allt var förberett för upptagning. När ytterligare 1 timme och 20 minuter hade gått fanns fortfarande inte klubbens båtkärra i hamnområdet! Vi fick alla åka tillbaka hem med oförrättat ärende och binda upp oss nästkommande helg istället. Tack!

Tack du inavlade ärkenöt som lång-lånat båtkärran. Tack för den hänsyn du visat dina klubbkamrater. Tack. Jag hoppas att fikarasten och även lunchen hemma i köket smakade bra nu när du uppenbarligen tyckte att det inte var någon brådska att lämna tillbaka båtkärran direkt när den använts. Tack du.

Höstpromenad i väst

Har varit resenär i helgen. Tog med mig familjen i Dodgen och drog västerut där vi besökte syster Maria med make (Per.) Vi ska inte heller glömma deras två inneboende, Tanya och Taz. De sistnämnda är ett par mycket fina exemplar av människans bästa vän, med andra ord så är de hundar.

När man besöker Maria & Per får man sig en rejäl promenad om man vill hämta posten. Så kan det vara ute på landet. Och som bilden här visar (där Lovisa och Alva syns) så var vädret riktigt härligt TROTS att vi var på västkusten. Solsken och vindstilla. Det har liksom blivit en grej att vi från östra delen av Sverige upprepat gör oss lustiga över västra Sveriges ständiga sneda regn. (Det kan de gott ta eftersom de har det så fint där borta...)

Jag noterar att den nyligen avslutade resan gav några stora och ack så försmädliga förluster i kortspel. Jag kom tvärsist i vad vi än valde för gren inom denna ädla konst. Till nästa gång tas det nog med en fixad kortlek, för i krig, kärlek och kortspel är allt tillåtet! Eller?

Nu laddar jag personligen för den kommande fotbollssäsongen. Den har sin start för Stigtomtas damlag i övermorgon då truppen för första gången står framför sin nya ledargrupp. Två lags ledargrupper har slagits ihop vilket också gäller spelarna. Stigtomtas Flickor 91-94 har avslutat sin karriär som just flickspelare och blir nu plötsligt damspelare. Och huvuddelen av tjejerna från den befintliga damtruppen finns kvar så det är ett stort gäng som är redo nu när vinterträningen börjar.

Hur det nu än går med damlaget så hoppas jag innerligt att det blir en rolig resa för alla deltagare. Fostra elitspelare hör inte till prioriteringarna för en förening som Stigtomta IF där breddverksamheten är A och O. Och för mig är det viktigaste att alla gör så gott de kan (men också att de verkligen försöker) och gör något de mår bra av och får ut något positivt från. Det kan naturligtvis hjälpa med lite sportslig framgång på vägen, men det resultatmässiga får inte vara det enda allenarådande målet med verksamheten.

Det gör ont...

...rejält ont.

Att behöva se 2 av Sveriges absolut fulaste ansikten fira SM-guld. Men grattis alla andra då. Bojan och Nisse kanske slutar nu när de kommit så långt de någonsin kan komma.