Det var väldigt då

Hoppsan hejsan vilket liv det blivit om en tradition långt mycket äldre än landet Sverige. Fyrverkerier måste enligt de rabiata motståndarna genast bort från butikshyllorna. Folk på fyllan drar raketer kors och tvärs i bostadsområden, mindre karaktärsfasta och samvetsgranna vuxna köper ut krutladdningarna till minderåriga m.m. Förbud. Förbud! FÖRBUD!!
Jodå, och jag kan tänka mig att förbjuda alkohol, tvångssterilisera olämpliga personer samt troligtvis också förbjuda en av de mest otäcka företeelser vi har i det moderna samhället, nämligen bilismen!
De enda jag kan känna någon som helst sympati för i detta sammanhang är hundägarna vars fyrbenta vänner blir som nervvrak av smällarna i nyårsnattsluften. Men först måste vi naturligtvis avskaffa åska för det borde ju naturligtvis vara förbjudet...
Nä, om hundarna reagerar så starkt på smällar så borde det också innebära att de inte är pålitliga i vissa andra situationer heller. För inte kan det väl vara så att familjehunden är stabil och mentalt pålitlig i allt utom just när det smäller?
Skaffa katt! De är inte nervösa i alla fall, bara opålitliga hela tiden (vilket då blir ett normaltillstånd för den djurarten.)

Julstök

Så har man då tagit sig igenom den årliga köttbullsstekningen. På 1,6 kg köttfärs fick jag ut ungefär 250 köttbullar. Men man kan fråga sig till vilken nytta eftersom äldsta dottern tyckte att vi i år skulle fira en outsider-jul med en stadig McDonalds-lunch...

Reflektion

Idag nådde ett par jobbarkompisar nya, astronomiska höjder när de haussade sig själva runt de faktum att de tagit fram en metod för att i par effektivt lösa jiu jitsu (eller vad det nu heter när man sitter med ett rutnät på ett papper som man slumpvis ska fylla med en massa siffror.) Nåväl, jag lät detta irritationsmoment passera förbi med nya kunskaper inhämtade av Thomas Enhager som lärt mig att man inte ska irriteras över saker man inte själv kan påverka (och hjälper inte tankens kraft kan man lägga sig ner på golvet och rulla runt!)
Jag kom dock till en insikt under samma lunch. I samband med att jag tog en promenad till närmaste kiosk så stötte jag på ett har-kadaver som någon sparkat upp på gångbanan. I den stackars harens öga (!) hade någon petat in en cigarett-fimp. "Rökning dödar" var min spontana tanke. Men sedan slog det mig att egentligen är det ju så att "livet dödar". Om vi inte lever så dör vi ju inte heller, och den karamellen har jag inte sugit färdigt på ännu...