Det var väldigt då

Hoppsan hejsan vilket liv det blivit om en tradition långt mycket äldre än landet Sverige. Fyrverkerier måste enligt de rabiata motståndarna genast bort från butikshyllorna. Folk på fyllan drar raketer kors och tvärs i bostadsområden, mindre karaktärsfasta och samvetsgranna vuxna köper ut krutladdningarna till minderåriga m.m. Förbud. Förbud! FÖRBUD!!
Jodå, och jag kan tänka mig att förbjuda alkohol, tvångssterilisera olämpliga personer samt troligtvis också förbjuda en av de mest otäcka företeelser vi har i det moderna samhället, nämligen bilismen!
De enda jag kan känna någon som helst sympati för i detta sammanhang är hundägarna vars fyrbenta vänner blir som nervvrak av smällarna i nyårsnattsluften. Men först måste vi naturligtvis avskaffa åska för det borde ju naturligtvis vara förbjudet...
Nä, om hundarna reagerar så starkt på smällar så borde det också innebära att de inte är pålitliga i vissa andra situationer heller. För inte kan det väl vara så att familjehunden är stabil och mentalt pålitlig i allt utom just när det smäller?
Skaffa katt! De är inte nervösa i alla fall, bara opålitliga hela tiden (vilket då blir ett normaltillstånd för den djurarten.)

Julstök

Så har man då tagit sig igenom den årliga köttbullsstekningen. På 1,6 kg köttfärs fick jag ut ungefär 250 köttbullar. Men man kan fråga sig till vilken nytta eftersom äldsta dottern tyckte att vi i år skulle fira en outsider-jul med en stadig McDonalds-lunch...

Reflektion

Idag nådde ett par jobbarkompisar nya, astronomiska höjder när de haussade sig själva runt de faktum att de tagit fram en metod för att i par effektivt lösa jiu jitsu (eller vad det nu heter när man sitter med ett rutnät på ett papper som man slumpvis ska fylla med en massa siffror.) Nåväl, jag lät detta irritationsmoment passera förbi med nya kunskaper inhämtade av Thomas Enhager som lärt mig att man inte ska irriteras över saker man inte själv kan påverka (och hjälper inte tankens kraft kan man lägga sig ner på golvet och rulla runt!)
Jag kom dock till en insikt under samma lunch. I samband med att jag tog en promenad till närmaste kiosk så stötte jag på ett har-kadaver som någon sparkat upp på gångbanan. I den stackars harens öga (!) hade någon petat in en cigarett-fimp. "Rökning dödar" var min spontana tanke. Men sedan slog det mig att egentligen är det ju så att "livet dödar". Om vi inte lever så dör vi ju inte heller, och den karamellen har jag inte sugit färdigt på ännu...

Splittrad tillvaro?

Rackarns vad länge sedan det blev något blogg-inlägg av mig. Ursäkta! Jag hade ett ilsket, irriterat inlägg på gång tidigare idag (om Stockholmare, ap-anus och jurister) men jag avstår från den typen av debatterande idag. Nästa fundering som jag trodde mig kunna formulera något vettigt kring är fotbollsspelarna av idag och deras synsätt på föreningsverksamheten, men jag måste tänka lite till på det för att få till ett mer träffsäkert argumenterande för hur jag tänker och tycker (men det berör det sätt som jag tycker många aktiva agerar på idag där de ser sig som helt fria att göra som de vill, att de själva inte har något ansvar eller några förpliktelser utan kan komma och gå som de vill.)

Nä, det här inlägget får handla om vardagliga saker som t.ex. nedanstående:

• Personalaktivitet hos OK Hällen
• Båtupptagning som aldrig blir av
• Dags att byta till vinter-puppor
• Vattenkoppor
• Fotbollsträningar
• Sammanställning av säsongen 2008
• Hårklippning
• Scen-bygge i Globen
• Byte av glödlampor
• Grå-starr och dålig ljumske

Ta valfri punkt, associera fritt en stund och ägna dig sedan åt något roligare!!!

IFK, HBK och TUN idag men imorgon ...?

Så här i slut-tampen av säsongen 2008 har en diskussion blossat upp kring södra Södermanlands damfotboll. Diskussionen är än så länge "varm" men kanske på väg att bli "het". En reaktion har kommit från tränaren i en av damlagen som nästa säsong kommer att spela i samma division 3-serie som de två övriga Nyköpings-lagen. Reaktionen är en följd av ett försök från en av de andra klubbarna att värva ihop ett lag som på sikt ska kunna spränga division 2-vallen, etablera sig där och sedan ta sig ytterligare ett snäpp upp i seriesystemet.

De senaste åren har Nyköpings-trakten tyvärr inte mäktat med att etablera ett lag i damernas division 2. Så fort ett av lagen gått upp har de åkt ur. Summan av spelarkompetensen i de tre mest etablerade damlagen i Nyköping borde enligt de flesta bedömare räcka för en klättring i serierna. Ett första steg för att råda bot på detta togs inför säsongen 2008 då en hand sträckts ut från en av föreningarna och ett samarbete faktiskt har ägt rum under 2008 mellan två av damlagen.

Svårigheten att komma överens är uppenbar. Och nu när diskussionen är igång lär murarna byggas ännu lite högre mellan klubbarna. I och med att man redan från barnaåren fostrar spelare att hylla det egna laget och vara lojal mot sin klubb så byggs rivaliteten upp i och med att man ganska ofta spelar mot lokal-konkurrenterna. I många fall står ledare i respektive förening och petar in mer ved på brasan och kulturen inom lagen och klubbarna "tillåter" inte ett samarbete.

För att få ihop detta krävs nog mindre prestige, mindre arrogans (jodå, den finns där i framförallt en förening) och mycket mer ödmjukhet. Därtill måste det nog till ett nybildande av en idrottsklubb för enbart damfotbollen. Som pekats på i den diskussion som just nu äger rum har innebandyn i Nyköping haft exakt den resan, och det har funkat utmärkt!

Tyvärr finns berättigad kritik mot klubb-bildande som har som syfte att skapa ett "topp-lag". Vi har en sådan satsning på herr-sidan i Nyköping, och det har inte givit mer än ett division 2-lag trots att de haft många, många år på sig att bygga något bra. En dam-klubb med "elit" som inriktning kan till sist få samma badwill-stämpel som herrlaget har idag. (Att dränera lagen i de kringliggande föreningarna på deras bästa spelare tär ju på förtroendekapitalet och tålamodet när det inte leder till något...)

Men nu kommer min egentliga anledning till författandet av detta inlägg i debatten. Bilda en förening för toppen av damfotbollen i och kring Nyköping! (Bredden finns och ser ut att fortleva och t.o.m. växa ytterligare.) Vi måste göra detta! Satsa framåt, våga "chansa" och ha lite tålamod. Utveckling sker inte genom att fega ur, sitta på sin feta röv och tycka att allt var bättre förr. Vi som håller på med flick- och damfotboll i Nyköpingstrakten borde rimligen få fram en grupp som både kan och törs lägga ner arbetet som krävs.

Tack primär-vården!

Ringde Vårdcentralen efter att ha kollat hur man kontaktade sjukvården (om det inte är akut.) Fick knappa in telefonnummer och sedan vänta i 1 1/2 timme innan de ringde upp mig. Förklarade att jag under det senaste året haft problem med att ena ögonlocket svullnat igen några gånger och att synen på det ögat varit nedsatt de senaste månaderna.
Den äldre tanten i andra änden av telefontråden tyckte absolut att jag skulle uppsöka en optiker eftersom jag helt klart var ålderssynsvag. Att ögat svullnat igen kanske berodde på insektsbett, enligt henne. Ja, som ni förstår så spelade det inte direkt någon roll vad jag sa till henne (lomhörd, kanske?) utan alla mina problem skulle lösa sig i och med mitt framtida besök hos en optiker!!!
Det är väl härligt med skatte-finansierad vård som hänvisar till privata optiker för att de bättre ska kunna diagnostisera och remittera mig till en specialist på lasarettet.

Tack för den!

Ego-fotboll?

Jag har funderat hela säsongen på hur de aktiva idag tänker kring sitt fotbolls-spelande. Eftersom jag är ungdomsledare har jag en ganska klar bild över hur tjejer upp till 16-årsåldern tänker kring sitt bollsparkande, och det är inte där min fundering kretsar. Nej, jag undrar mycket över hur seniorspelarna av idag är funtade. Seniorspelare i de lägre divisionerna.
Jag konstaterar att man idag inte längre tänker på sitt idrottande på annat sätt än att man gör det enbart för sin egen skull. Det sker enbart på de egna villkoren. Passar inte verkligheten in på de egna egoistiska intressena så skiter man helt enkelt i det. Kanske struntar man i just den matchen, eller annars slutar man med fotbollen helt. Bara sådär. Mitt under säsongen. Vilka värderingar växer våra unga upp med egentligen? Och vad är solidaritet, laganda, lojalitet och uppoffring utan egen vinning för de aktiva idrottarna idag?
Jag vill inte hänga ut någon särskild individ i detta sammanhang, eftersom jag inte anser att det handlar om enskilda personer i just "min" förening, men dessa människor belyser snarare problemet än leder utvecklingen. Det är främst i min egen förening jag fått en tillräcklig insyn i seniorverksamheten för att kunna göra ovanstående observation. Den har uppenbarligen också inneburit att ett närliggande lag fått packa ihop sin herr-verksamhet med 2 matcher kvar att spela av säsongen.
Jag har sett ett herrlag där träningar är något man till nöds genomför om man inte har något annat för sig. Matcher är också något som man kanske kan tänka sig vara med på, om inget roligare händer den dagen. Jag har varit med om uppstarten av ett nytt damlag där drygt 20 tjejer sitter och lovar att ställa upp på fotbollsverksamheten under året, men där verkligheten blir en helt annan historia. Hur kan man i mars säga att man ska prioritera fotbollen och bara någon enstaka månad senare sluta med fotbollen? Vissa dam-träningar har i princip ställts in för att endast 3-4 spelare bemödar sig med att komma! Och vissa matcher har genomförts med för kort om folk på planen i både herr- och dam-sammanhang.
Om man nu tycker att fotboll är kul (tillräckligt kul för att bli medlem i en idrottsförening) så måste man ju också förstå att det inte alltid är en dans på rosor. Det tar emot ibland, och då gäller det att bita ihop och köra vidare. Så är det i livet i stort, och den som inte klarar motgångar och har någon form av drivkraft kommer snart nog inte över sin egen dörr-tröskel där hemma.
Jag har uppenbarligen missat vad de yngre generationerna har för värderingar. Kanske märker jag det i yrkeslivet, men jag ser sannerligen inte fram emot det om det är ens en ynklig smula av beteendet som många visar kring sitt fritidsintresse "fotboll"!!!

Kära, härliga sommarstuga!!!

Sommarstugan och jag har några år på nacken nu. Tillsammans, alltså. Redan som liten fjutt snubblade jag omkring bland rötter och hala bergsklippor ute på ön. Och än idag händer det att jag snubblar runt och halkar därute vid stugan. Mina systrar, som har lika stor del i denna sommarstuga som våra föräldrar en gång ordnade, delar säkert mina erfarenheter.
Jag och mina systrar har nu kommit till en punkt där vi måste ta ett beslut. Ett svårt beslut. Stugan som är enkel och absolut inte någon lyxig, vräkig anläggning står på en arrenderad tomt. För några år sedan bytte ön och därmed tomten ägare. Den nytillträdde ägaren kunde då inte annat än förlänga det tidigare arrendekotraktet, men han har nu "äntligen" fått chansen att göra något åt detta. Utan att personen i fråga gör något fel (jag måste poängtera att jag varken kan eller vill ta ära och heder av honom) så höjs arrendet med nästan 6 gånger pengarna per år.
Detta får ju till följd att vi syskon var och en måste värdera för oss själva om vi har råd och om vi tycker att det är värt det. Eftersom vi är 3 olika individer har vi säkerligen olika nivåer för våra bedömningar. Var vi landar har jag ingen aning om. Ännu. Vi måste fundera ett tag till...
Nu när jag själv har tänkt på saken ett par dagar är min främsta olycka att mina minsta barn inte ska komma ihåg stugan när de blir större, och att de kanske inte får några fler år ute på ön. Det gör ont i hjärtat när jag tänker i de banorna. Jag vill ju att de också ska får snubbla och halka precis som jag gjort under min uppväxt!

Lilla Krokholmen

Alva i håvartagen en varm högsommardag. Klockan är 11.00 och sjöbrisen börjar precis göra lite nytta. Ida fyller 12 idag och vi har sjungit och hurrat för henne. Frukosten avklarad och nu laddar vi för dagens resterande måltider (helt enligt den traditionella sommarstuge-gången.)

Smultronstället

Vi gör väl som alla andra! Åker långväga till Söderköping för att hamna på "Smultronstället" (som är en glasservering) och rekommenderar den varmt till alla som frågar! Det var verkligen värt en halvtimmes kö för att få ett bord, en propp-mätt och mullrande mage efteråt och en tom plånbok.
"Smultronstället" ligger mycket fint vid slussen i Göta Kanal, och hela stråket med hus längs kanalen är både idylliskt och pittoreskt. Gamla, fina hus och många uteserveringar och caféer erbjuds alla besökare oavsett om man kommer med båt eller bil.
Tyvärr hann de sista båtarna för dagen ta sig genom slussen när vi satt och åt våra enorma glassar, för det såg jag fram emot att se på nära håll. Det får bli en annan gång. Efter glassfrossan strosade vi längs kanalen en stund innan det var dags att trycka in sig i, den för året fungerande, familjebussen. Hem genom regnskurar och extremt tät trafik på E4:an (helg- och semestertrafik antagligen.)

Pjämmer!

Men hallå! Varför detta oändliga gny och gnäll om vem som var dålig och vem som borde varit med istället osv. när Sveriges fotbollslandslag mötte Grekland i gårdagens EM-match? Vi måste väl ändå utgå från att landslagsledningen är de som har bäst koll på motståndarna och vilka egna spelare som passar bäst för uppgiften och sett bäst ut på träningarna inför EM!
Det är också intressant att läsa inlägg och kommentarer på webbsidor och bloggar om vilka som ska hissas och vilka som ska "skjutas" efter Sveriges insats under matchen. Vi uppfattar alla saker på olika sätt, och dessutom ger väldigt många intrycket av att vara mycket lite insatta i fotbollsspelandets idé och grunder men de är desto mer högröstade... Jag ska för egen del ödmjukt ställa mig i de "okunnigas" skara, men har inte heller för avsikt att lägga energi på egna kommentarer på Aftonbladets diskussionsforum.
En sak vill jag dock säga om gårdagens match; tack Henrik Larsson för att du valde att tacka ja till erbjudandet att vara med i EM-truppen 2008!!!

Livet är hårt

Hur mycket jag än protesterar är fortfarande den här färgen kvar på väggen bakom mitt skrivbord på jobbet. Någon som kan tipsa om hur man ska slippa eländet?

Dagens snackis vid matbordet

På eftermiddagen när äldsta dottern kom hem från skolan hasade hon sig som vanligt upp för trappen och in i sitt rum på husets övervåning. Redan vid det första ögonkastet in i rummet såg hon katten som tycktes upptagen med att äta något. Röda blodspår gav ytterligare ledtrådar till att något var "på gång". Vid en närmare kontroll visade det sig att genom den lilla glipan i rummets fönster hade det trillat ner en liten, liten fladdermus-unge, och denna lilla varelse fick alltså bli kattens onsdags-snacks. Visst är det cool med katter!?!?

Arsenal!

Satt och tittade på en hyfsad match mellan Arsenal och Liverpool i Champions League. Kunde påminna mig om att engelsk fotboll är riktigt underhållande när den är som bäst. Tyvärr fick matchen en fadd eftersmak p.g.a. en utebliven straff som skulle givits Arsenal i slutet på matchen. I dagens tidningar kan man läsa att både Dirk Kuyt och Benitez i Liverpool använder uttrycket "Vadå straff? I engelsk fotboll är inte det där straff!" Hygglo! Det var ju en europeisk cupmatch och en holländare som rev ner en vitryss (och domaren holländare!!!) Engelsk fotboll???

Snurr-ungar

Om några minuter bryter flickorna antagligen ihop av trötthet efter ännu en dag på dagis, men just nu är de snälla och glada. Temat för dagen är för övrigt 'rött'.

Den bistra verkligheten

Upplevt som IT-ansvarig:
-"Min dator funkar inte!"
-"Nehej."
-"Musen rör sig inte!" (Som om det är samma sak som att datorn inte funkar...)
Upp och leta i hyllorna efter en gammal mus som kan duga så länge. Väl tillbaka ska den gamla musen bort och då kan bara sista kommentaren överlämnas, inlindad i bomull:
-"Sätt i sladden så funkar säkert din gamla mus bättre..."

Suck. Men jag fick i alla fall en promenad till arkivhyllorna.

En genom-rutten bransch

Lite naivt har jag gått genom livet och inte tagit till mig vilken röten bransch mobiltelefonbranschen är. Köp gärna nytt minst en gång om året men kom för tusan inte och begär någon form av eftermarknad!!! Den enda eftermarknad som är lättillgänglig är den där du köper mer tillbehör till telefonen.
Jag har haft en rejäl dust med återförsäljar-ledet, Sony Ericssons telefonsupport samt en auktoriserad serviceverkstad i ett garantiärende och ännu har jag inte ens skickat in telefonen för "reparation". Service-verkstadens villkor och prislista är bland det sjukaste jag sett. Troligtvis ser deras konkurrenters villkor exakt lika ut. Allt detta för att mobiltelefonens ursprungligt installerade mjukvara inte går att uppdatera som den ska göra enligt Sony Ericsson.
Jag skjuter inte in mig på Sony Ericsson utan på återförsäljare som inte vill befatta sig med sina kunder då de har problem med produkterna de köpt samt serviceledet som skor sig med rena ocker-priser. Hela branschen utgår från att ingen använder sin mobiltelefon mer än ett år och sedan köper nytt. Utvecklingstakten är förvisso enorm för dessa handhållna små underverk, men med tanke på vad en mobiltelefon idag kostar så är det egentligen skruvat att vi förväntas slänga våra gamla telefoner inom ett eller max två år.
Någon gång ska jag skicka in telefonen på garanti-reparation och kanske får jag tillbaka telefonen efter någon månad. Vad ska jag använda under den tiden? Burk-telefon med snöre är en beprövad teknik. Köper nog en sådan!

Alternativ lördagsunderhållning

Så här i tider av kulturell utarmning (det är ju Meloddifestivaler varje lördag fram till sommarn nu) så kanske det är välkommet med ett länktips på en hemsida man kan besöka på lördagkvällarna istället för att höra Carola, Sjögren eller någon annan balsaträhövdad marionettdocka yla på bästa primetime.

Sveriges Näsflöjtsorkester

Nästan "synd" om AIK?!

Jag trodde nog aldrig jag skulle kunna tycka synd om Solna AIK, men nu är det nära. De har tydligen fått tag i en kille som verkar ha lite svårt med både det ena och det andra. Jag vill inte skoja till det om återupprepade rattfyllerier, för det är bland det jävligaste man kan syssla med och min åsikt är att det ska likställas med mordförsök. Den svart/gula snubben (tidigare BK Häcken) är helt orubbligt rolig på sin hemsida med en totalt frånvarande distans till sig själv. Följ gärna hans liv via hemsidan, det kan det absolut vara värt!

http://www.duleejohnson.com

Alla hjärtans dag. My ass!

Köpmännen instiftar sina små dagar då de kan kränga skit till oss idioter (som även lite finare kallas "konsumenter".) Det må vara Hallåviiin på hösten eller Alla Hjärtans dag nu i mitten av februari. Semlor ska säljas med start dagen efter nyår, och t.o.m. kanelbullen har fått en egen jäkla dag. Med anledning av detta måste jag citera en krönikör på Aftonbladet som uttryckt sig så oerhört väl. Publicerat den 14/2 -08 på www.aftonbladet.se av Lisa Magnusson:

"Nej, alla hjärtans dag är en påse skit och bara idioter kommer ens på tanken att dyka med näsan före rätt ned i den. Det är en dag för florister och köpmän och enfaldiga mänskor som inte kan tänka själva och som inte skulle känna igen riktig kärlek om den så kom och slog dem i skallen.

Jag skall ge er ett väldigt gott råd, flickor. Om er pojkvän friar den fjortonde februari: Skrik NEJ!, ge honom en pungspark, spring därifrån och kom aldrig tillbaka."

Det är något skumt med italiensk fotboll!

En enkel fundering som gärna någon får besvara:

Varför har alla italienska fotbollsspelare långt, flottigt hår?

En liten notering i sjukdomens tecken

Vi är så många i familjen så just nu, när alla är däckade av feber och hemsk hosta, känns det som att vara inneboende på ett sanatorium för lungsjuka (som det kan ha varit vid förra sekelskiftet.) Eller annars skulle man kunna tro att vi vore en ordinär waelsisk (?) familj med arbetande ungar som kommit hem från ännu en dag i kolgruvan.

Fotbollssnackisar och sjukstuga utan schampoo

På Aftonbladets websidor kan man läsa att Chippen ska till Spanien som lån. Och där ska han få massor av speltid :-) Jodå, står det så är det garanterat sant. Massor av speltid... Nantes kommer snart inte att ha koll på i hur många led den spelaren är utlånad. Och han lär väl inte bli smidigare och lättare att samarbeta med heller för varje klubb han åker till?

En annan kille som inte passar in i en lagsport, Andreas Isaksson, verkar genom tjurskallighet växa fast i frosten på Citys avbytarbänk. Ovan nämnda webbsida höjer sin stämma över hur tokigt det kan bli till EM. Men vadå? Vi har väl killar som Rami Shaaban som är mer än fullgoda ersättare att ta till! Frågan är hur lack "Isak" blir av att komma till landslagssamling och bli satt på bänken även där! Lite kul är det. Faktiskt.

Kattf-n höll på att bli utan mat idag, så jag var tvungen att ta min klena lekamen till Ica och handla. Det klart katten ska ha mat. Jag höll mig från att hosta på allt för mycket kunder och matvaror.

Jag noterade en sak som förundrar mig mycket idag när jag stod i duschen. Vi är 6 stycken i familjen. De två yngsta badar, de duschar inte. Återstår gör 4 personer. Av oss 4 som duschar är 1 av det mer manliga slaget och övriga tillhör den där andra rasen. Jag konstaterade att det i duschen fanns 12 olika små tuber/byttor/flaskor som ser ut att ha stått där i evigheter. På golvet direkt utanför duschen låg ytterligare 8 behållare. På dessa plastemballage finns ord som "blizz", "curl", vanilj, aloe vera m.m. men det går f-n inte att utläsa om det är tvål, schampoo eller något annat man kan tvätta sig med. Jag har lärt mig följande: ha en egen flaska "Dubbel-Dusch" undangömd som alltid tas med när det ska duschas. Om jag testar och ställer dit ett tråg (minst 1 liter) av billigaste Family Fresh-varianten så är den slut inom loppet av ett par dagar! Vad ska damerna ha alla de där små byttorna med skit till???? Och varför är det bara jag som köper hem rejäl tvål och ett vettigt schampoo? De är konstiga de där utomjordingarna. Men fiiiint ska det vara! Och allra helst ska det rimma på "balsam".

Däckad familj

Bättre kan man må, och avsevärt bättre kan man ha det än vad vi har just nu. Sedan igår kväll har de 3 sista (och yngsta) i familjen insjuknat i någon influensa. Emma startade detta race i fredags kväll, jag kom in som god tvåa i söndags och Anita anslöt i måndags kväll. De första två dygnen har febern pendlat mellan 39-40 grader och hostan är vidrig.

Smittsamt är det, och yr blir man om febern ligger runt 40, det kan jag intyga. Nåja, mest synd om de två minsta, och vi får se hur lång tid det tar innan alla är friska igen.

Jordklotet snurrar liksom på ändå, man är inte så intresserad av vad som händer just nu. Nu när de minsta är hemma får jag inte slötitta på Discovery Channel utan får hålla tillgodo med någon barnkanal. Det blir inte jag piggare av...

Damfotboll i Stigtomta!?

I dagens Södermanlands Nyheter kallar Stigtomta IF till upptaktsmöte för damfotboll i föreningen. Mötet är torsdagen den 24/1 -08 kl 19.00 på Loftet i Stigtomta. Vadå? Ska SIF ha ett damlag? Jo, så här är det:

Under de senaste två åren med tjejerna i F93/94 (numera F91-94) så har vi ledare lite till mans gått och hoppats att deras intresse håller i sig så att vi åter kan bilda ett damlag i föreningen med dessa tjejer som stomme. Detta såg vi framför oss skulle kunna bli år 2009. I slutet av november -07 hör så en tjej av sig till en av föreningens representanter. Hon och några av hennes kompisar känner att de inte riktigt ryms och får speltid i ett par av de andra fotbollsklubbarna i och runt Nyköping. Tjejen har tydligen bra kontakter för hon har även namn på ett par ledare/tränare till det föreslagna damlaget. Det var vid det tillfället dock lite för få tjejer för att kännas möjligt att åstadkomma. Men några telefonkontakter senare samt ett möte så hade denna driftiga person fått ihop 15-16 spelare vilket nu leder till ett upptaktsmöte. Förhoppningen är att det ska finnas några ytterligare som ansluter till truppen så att den består av 18-20 stycken. (Det är inte omöjligt att det i Stigtomta bor duktiga spelare som av olika anledningar slutat sedan något år tillbaka.)

Dam-fotbollen runt Nyköping är "het" just nu. De stora klubbarna (IK Tun, IFK Nyköping, Hargs BK och Oxelösunds IK) har orkat hålla sig med 2 lag var (ett A-lag och ett U-lag) under några år. Utöver detta bildas till 2008 damlag i Nävekvarn och troligtvis Ålberga. De två sistnämnda föreningarna har fått omvandla sina flicklag då det inte riktigt räcker med spelarunderlaget för flickfotboll. Kul om Stigtomta IF kan hänga med i det sammanhanget!

För våra tjejer i Flickor 91-94 är ett bildande av damlag redan 2008 helt perfekt. Det innebär att de inte tvingas att spela damfotboll 2009 om de inte vill. De som är mogna för det kommer att flyttas upp till en befintlig trupp och de som har en bit kvar får eventuellt chansen att spela flickfotboll ytterligare ett år. Under den kommande säsongen kommer troligtvis situationer där damlaget behöver låna in spelare, och det har vi några som kommer att klara av och utvecklas positivt av.

Härlig vinter!

Tittar man i almanackan så ser man att det definitivt är vinter just nu. Vi är i slutet av januari och har några vintermånader kvar framför oss. Till min stora glädje är det mildväder och snöfritt! Härligt. Inga hala vägar, inget snö-skottande och ganska behagligt att vara utomhus utan att behöva bli kall om nosen.

Att det nu har gått en månad sedan vintersolståndet börjar så smått att märkas. Nu äntligen är det tydligt att det är lite ljusare på morgon och kväll. Sedan spelar det in hur "låg" himlen är, och det har inte varit många molnfria minuter sedan början av december. Så fort molnen skingras kan man ju konstatera att ljuset faktiskt finns, och att det är desto mer välkommet när solen för en gång skull tittar fram.

Tack vare den milda vintern har fotbolls-tjejerna i Stigtomta IF (flickor 91-94) kunnat börja träna ute på grus. Förhoppningsvis får vi fler träningar på onsdag-kvällarna ute istället för att tränga ihop oss på gymnastiksalens begränsade yta. Under vintern har det tillkommit 6 stycken nya spelare och vi är för närvarande 25 spelare i truppen. Verkligen kul med den utveckling vi ser för laget och den verksamhet vi ledare lägger ner så mycket tid och energi på. Det är visserligen så att tjejer 16-årsåldern har lite svårt att hitta rätt nivå att spela på. Flicklagen börjar försvinna i den åldern och det är senior-lag som gäller. Men om man inte är riktigt mogen för senior-spel (eller av andra skäl inte vill satsa "fullt ut" på fotbollen) så är det inte så lätt att hitta någonstans att spela. Och varför ska det vara så bråttom att börja spela på senior-nivå?

Stigtomta IF har för närvarande 2 flicklag, "vårt" lag med spelare födda 91-94, och ett lag med spelare födda 95-96. Det sistnämnda laget har en något för tunn trupp att spela 11-mannafotboll med (15 stycken totalt) men de kommer att kunna låna tjejer ur det äldre laget. Tyvärr finns inget lag med ännu yngre spelare, och det är en riktigt stor brist. För kommande år finns ingen naturlig återväxt. Om det beror på att underlaget under några årskullar är tunt, eller om det är ledarbrist som ställt till det har vi andra i föreningen inte riktigt kommit underfund med.

Inom några dagar kommer det att hända spännande saker i Stigtomta IF, och mer om detta skriver jag inte nu, utan väntar någon dag med att offentliggöra detta. De som läser Södermanlands Nyheter den 22 och 23/1 kommer att hitta en notis i ämnet.

Så dansas julen ut!

Äntligen kan man med gott samvete göra slut på julen i hemmet. Handeln sliter ju fortfarande med sviterna av för stora lager inför jul, och då tänker jag inte på klädreor och annat skit utan livsmedelsaffärerna som fortfarande försöker sälja nötter, russin och glögg till oss fattiga konsumenter för en billig peng.

I år var vår gran ovanligt död. Jag vet inte om det finns nivåer på hur dött något tidigare levande kan vara, annat än hur länge något har varit dött och därmed hur illa nedbrytningen blivit, men vår julgran var brutal-död, ja nästan chock-död i år.

Det var en fin gran. Köpt på chans i färdigpacketerad stödstrumpa på Blomsterlandet. Troligtvis huggen runt midsommar 2006. Men den var fin. En kort stund. Men dess förfall var uppenbart och allra helst sedan kattungen gått lös på glitter och kulor som annars hade funkat som fästpunkter för de stackars barr som kämpade sig kvar på grenarnas yttersta spetsar.

Som vanligt mår utegranen ypperligt. Den har troligen slagit rot ute på gräsmattan. Frågan är om jag skulle bosätta mig utomhus eftersom det verkar tydligt hälsosammare. Jag låter utegranen stå någon vecka till och förgylla i vintermörkret med sina små ÖB-lampor. Så länge flera grannar har sina färgade ljusslingor från Rusta uppspikade runt allsköns bråte har jag inte dåligt samvete!