Äntligen kan man med gott samvete göra slut på julen i hemmet. Handeln sliter ju fortfarande med sviterna av för stora lager inför jul, och då tänker jag inte på klädreor och annat skit utan livsmedelsaffärerna som fortfarande försöker sälja nötter, russin och glögg till oss fattiga konsumenter för en billig peng.
I år var vår gran ovanligt död. Jag vet inte om det finns nivåer på hur dött något tidigare levande kan vara, annat än hur länge något har varit dött och därmed hur illa nedbrytningen blivit, men vår julgran var brutal-död, ja nästan chock-död i år.
Det var en fin gran. Köpt på chans i färdigpacketerad stödstrumpa på Blomsterlandet. Troligtvis huggen runt midsommar 2006. Men den var fin. En kort stund. Men dess förfall var uppenbart och allra helst sedan kattungen gått lös på glitter och kulor som annars hade funkat som fästpunkter för de stackars barr som kämpade sig kvar på grenarnas yttersta spetsar.
Som vanligt mår utegranen ypperligt. Den har troligen slagit rot ute på gräsmattan. Frågan är om jag skulle bosätta mig utomhus eftersom det verkar tydligt hälsosammare. Jag låter utegranen stå någon vecka till och förgylla i vintermörkret med sina små ÖB-lampor. Så länge flera grannar har sina färgade ljusslingor från Rusta uppspikade runt allsköns bråte har jag inte dåligt samvete!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar