lördag, september 27, 2008

Ego-fotboll?

Jag har funderat hela säsongen på hur de aktiva idag tänker kring sitt fotbolls-spelande. Eftersom jag är ungdomsledare har jag en ganska klar bild över hur tjejer upp till 16-årsåldern tänker kring sitt bollsparkande, och det är inte där min fundering kretsar. Nej, jag undrar mycket över hur seniorspelarna av idag är funtade. Seniorspelare i de lägre divisionerna.
Jag konstaterar att man idag inte längre tänker på sitt idrottande på annat sätt än att man gör det enbart för sin egen skull. Det sker enbart på de egna villkoren. Passar inte verkligheten in på de egna egoistiska intressena så skiter man helt enkelt i det. Kanske struntar man i just den matchen, eller annars slutar man med fotbollen helt. Bara sådär. Mitt under säsongen. Vilka värderingar växer våra unga upp med egentligen? Och vad är solidaritet, laganda, lojalitet och uppoffring utan egen vinning för de aktiva idrottarna idag?
Jag vill inte hänga ut någon särskild individ i detta sammanhang, eftersom jag inte anser att det handlar om enskilda personer i just "min" förening, men dessa människor belyser snarare problemet än leder utvecklingen. Det är främst i min egen förening jag fått en tillräcklig insyn i seniorverksamheten för att kunna göra ovanstående observation. Den har uppenbarligen också inneburit att ett närliggande lag fått packa ihop sin herr-verksamhet med 2 matcher kvar att spela av säsongen.
Jag har sett ett herrlag där träningar är något man till nöds genomför om man inte har något annat för sig. Matcher är också något som man kanske kan tänka sig vara med på, om inget roligare händer den dagen. Jag har varit med om uppstarten av ett nytt damlag där drygt 20 tjejer sitter och lovar att ställa upp på fotbollsverksamheten under året, men där verkligheten blir en helt annan historia. Hur kan man i mars säga att man ska prioritera fotbollen och bara någon enstaka månad senare sluta med fotbollen? Vissa dam-träningar har i princip ställts in för att endast 3-4 spelare bemödar sig med att komma! Och vissa matcher har genomförts med för kort om folk på planen i både herr- och dam-sammanhang.
Om man nu tycker att fotboll är kul (tillräckligt kul för att bli medlem i en idrottsförening) så måste man ju också förstå att det inte alltid är en dans på rosor. Det tar emot ibland, och då gäller det att bita ihop och köra vidare. Så är det i livet i stort, och den som inte klarar motgångar och har någon form av drivkraft kommer snart nog inte över sin egen dörr-tröskel där hemma.
Jag har uppenbarligen missat vad de yngre generationerna har för värderingar. Kanske märker jag det i yrkeslivet, men jag ser sannerligen inte fram emot det om det är ens en ynklig smula av beteendet som många visar kring sitt fritidsintresse "fotboll"!!!

Inga kommentarer: