Sällan varar glädjen någon längre stund. Igår euforisk i överraskningen att IFK fortfarande är med i guldstriden, idag total misär eftersom näst äldsta dotterns älskade kanin låg platt på burgolvet och var alldeles uppenbart död. Varför, undrar vi, medan Ida, stackarn, ännu inte lämnat stadiet med gråt. Även jag som inte är helt överförtjust i gnagare (!!!) kunde tycka att det var en ovanligt fin och trivsam liten varelse.
Det är bara att inse att man inte kan rå över allt här i världen. Tja, kanske man inte kan rå över någonting. Tror man att man har någon påverkan kan man ge sid den på att det blott är en illusion... Vi låter vår dotter sörja färdigt och ser vad det kan bli härnäst i husdjurs-väg. Jag föreslog en ko inför mina två minsta döttrar, men då sa 4-åringen att vi ju inte kan ha en ko! Det är ju bara bönder som kan ha kor! Hon är klok den lilla damen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar