Idag nådde ett par jobbarkompisar nya, astronomiska höjder när de haussade sig själva runt de faktum att de tagit fram en metod för att i par effektivt lösa jiu jitsu (eller vad det nu heter när man sitter med ett rutnät på ett papper som man slumpvis ska fylla med en massa siffror.) Nåväl, jag lät detta irritationsmoment passera förbi med nya kunskaper inhämtade av Thomas Enhager som lärt mig att man inte ska irriteras över saker man inte själv kan påverka (och hjälper inte tankens kraft kan man lägga sig ner på golvet och rulla runt!)
Jag kom dock till en insikt under samma lunch. I samband med att jag tog en promenad till närmaste kiosk så stötte jag på ett har-kadaver som någon sparkat upp på gångbanan. I den stackars harens öga (!) hade någon petat in en cigarett-fimp. "Rökning dödar" var min spontana tanke. Men sedan slog det mig att egentligen är det ju så att "livet dödar". Om vi inte lever så dör vi ju inte heller, och den karamellen har jag inte sugit färdigt på ännu...
1 kommentar:
Tack för att du sprider ut det innan vi hunnit ta pantent på idén. Det var väldigt snällt av dig och då vill jag samtidigt tillägga att jag tillhör den ironiska generationen.
Skicka en kommentar